Ingen sluthändelse. Inget nu-jävlar-ska-jag-ta-tag-i-det-här-och-må-bra-för-jag-har-fått-gråta-ut-mot-någons-axel. Inget we-could-have-been-such-a-happy-family-the-three-of-us (hah! Troligt). Jag är nämligen dödssjuk. Inte förkyld. Inte lite halsont. Inte ens magsjuka. Utan en jävla influensa (skulle gissa på svinis om jag inte visste bättre. Och om det är svinis – vad fan klagar ni på? Det här dör man inte av) som har slagit ut min förmåga att 1. sova 2. laga mat 3. prata. Den har till och med gjort mig så förvirrad att när jag skulle beställa en skinkrulle från pizzeria Flamingo fantiserade jag ihop att man vanligtvis får såsen inuti rullen istället för på burk, varpå de ringer och är helt FÖRFASADE och ifrågasätter mitt beslut. Men jag var stark och fick som jag ville till slut.

På måndag skulle de ha kommit och tapetserat om mitt vardagsrum. Fick som tur var tag på Sten (han ringde mig i förrgår kväll. Kände inte igen numret, men antog att det var Pernilla och jag låg i badet så jag svarade ”Ja, kan jag ringa dig om två, jag är lite naken just nu?” varpå en mansröst på andra sidan säger ”Det var från Sandå, jag tänkte höra om tapetseringen…”. Var nära på att dränka mig i badvattnet) och berättade med den lilla röst jag har att jag är sjuk och inte orkar flytta några möbler just nu. Sten svarar ”så du ringde för att be mig komma med medicin?”. Sten är en skön kille. Jag tänker ha kniven i bakfickan när han väl kommer. Så skön är han.

Blir några dagars självömkande nu. Ge mig lite filmtips så blir jag glad.